Marie

Jaa, ibland blir det fel och diskussioner förstoras upp. Tråkigt, för det är roligt att diskutera. Ibland kan det bli fel ordval, men man måste ändå få ha sina åsikter.

Problemet, som jag ser det, är att folk inte tål kritik. Kritik kan ju vara jättebra! Sagt på rätt sätt förstås och det är alltså där det kan bli fel ibland, med fel ordval. Men kritik är annars bra, för det kan hjälpa en att se saker och ting ur en annan synvinkel. Jag tror på inget sätt att jag har alla rätt och gör allt rätt som förälder, men jag försöker och det betyder alltså att jag gärna lyssnar på vad andra tycker och tänker om min uppfattning om vad som är rätt och fel, för jag kanske tänker helt åt helvete i en fråga utan att veta om det. Och om då någon annan ger mig kritik (på rätt sätt, once again), är det enda sättet att få mig att tänka om eller åtminstone överväga att det finns andra sätt. Sen om jag då ändå kommer fram till att mitt sätt är det bästa sättet för mig/mitt barn, då är det så, men kritik från andra kan inte vara fel... För mig känns det som att om man reagerar starkt på sånt, då vet man med sig att man gör fel? Eller?
Om man är säker i sin roll och i det man gör, så finns det ingenting att reagera starkt på? Men jag kanske tycker fel i den frågan enligt andra...

Nåja, alla är vi olika och vi uppfostrar på olika sätt. Men vi är också alla i samma grupp, gruppen föräldrar. Och varför kan vi inte hjälpa varandra och dela med oss av våra synpunkter på rätt och fel? Det betyder inte att man måste göra som andra, men att lyssna på vad andra tycker och gör kan väl aldrig vara fel? Andras åsikter om barnuppfostran alltså.

Sen behöver man ju inte "lägga sig i" minsta lilla grej för alla... det är inte det det handlar om. Men om det handlar om något som jag tror är fel i varje lem, då ifrågasätter jag. Förväntar mig inte att personen ska ändra åsikt pga mitt ifrågasättande eller min undran... men jag förväntar mig ett klokt resonemang till varför man gör som man gör. Och om man då inte får det där kloka resonemanget man trodde man skulle få, då känns det iaf för mig som att något är fel i personens uppfattning om vad som är rätt och fel. Menar om man inte vet varför man gör som man gör, kan man inte då istället lyssna på andras synpunkter och åsikter? Jag är inte så hårdnackad att jag aldrig skulle lyssna på vad andra tycker om mina sätt eller hur vi gör i våran familj... allt som kanske kan leda till att man gör det bättre för sitt barn, är välkommet. Sen väljer jag om åsikten passar mig eller inte.