Marie

Den här dagen bara rasar det insikter över mig.

Har kommit på att jag inte är intresserad av att jobba extra. Menar som läget är nu i allt pluggande, känner jag att jag inte behöver den där extra stressen som att jobba kommer med. Kommer ju förstås att jobba i sommar, eftersom min tjänstledighet går ut då.
Sen hoppas jag naturligtvis att jag på nåt sätt kan komma överens med min chef att få komma som sommarjobbare (under tjänstledigheten som kommer att tas om jag kommer in på högskolan).
Men i övrigt.. nej.. Vi klarar oss bra med de här pengarna och jag känner verkligen att helgerna måste utnyttjas till andra saker än att tjäna pengar. Vara med familjen. Numero uno. Och överhuvudtaget få tid till annat som att vara med vänner, plugga extra om det behövs inför nåt prov eller nåt and so on..

Det känns skönt. Paniken o stressen över hur jag skulle klara att plugga heltid och samtidigt säga till chefen att jag gärna jobbar extra, har släppt. Jag har ju iof redan sagt det så jag får väl prata med henne o ta tillbaka det förstås. Nu har de ju andra extrajobbare så jag tror ju ärligt talat att jag inte ens kommer på tapeten när det gäller att ringa in någon. Men hur som helst känns det bättre att ha det sagt, så jag inte behöver känna stress över att kanske behöva säga nej OM de skulle ringa inför påsk eller något.

Lugnet spred sig... Jag får tid till familjen sen också, fastän jag pluggar. Always.

Nu kommer snart mina killar hem. Det ska mysas och lekas! Först tänkte jag att vi kanske kunde dra en vända till Ikea, men så kände jag att nej, vi är. Istället.


Finaste pojkarna