Låt folk få hoppas på vad de vill.
Trött man blir på människor på familjeliv.se
Nu handlade en tråd om att ett par önskat sig en flicka, men fått veta att det skulle bli en pojke och de kände sig besvikna över det. Då hoppar folk genast på och säger saker som "tänk på alla som inte kan fååå barn". Eeeh? Nu var det inte så att den här människan skrev att hon inte kommer älska sin son när han väl kommer, utan bara det faktum att hon/dem hade hoppats på att det var en flicka och kände sig nu besvikna.
Ja? Vad är det konstiga? Kan inte folk få önska ett kön, _fastän_ det inte spelar någon som helst roll vad det blir för kön till slut? Jag är säker på att de kommer att älska sin son villkorslöst när han kommer, fastän det blev en pojke och fastän de kände sig besvikna. Om man hela tiden ska tänka på andra som inte kan få barn, eller att det finns de som får sjuka barn.. då har vi fan ingen som helst jävla rätt att gnälla eller bli besvikna över _nåt_ här i världen, för allt det som du kan gnälla över eller känna dig besviken för, det är inte en piss i havet när det kommer till hur människorna i U-länderna lever.
Låt andra få ha sina drömmar och förhoppningar, utan att det ska vara fel... Det enda som är viktigt är att när barnet väl kommer ut, är det lika älskat som om det hade varit det andra könet, så vad har mammans och pappans förhoppningar under graviditeten spelat för roll för det här barnet? Absolut ingenting. Dessutom tycker jag att det verkar som att man bara får önska sig en pojke, men man får inte önska sig en flicka. Är det bara jag som tycker det känns så? (allt det här menas förstås när det handlar om normala människor som inte går in i psykoser för att de fick "fel" kön eller nåt sånt.. en normal människa älskar sitt barn för att det är ens barn, inte för att det är ens flicka/pojke)
Jag var tudelad under min graviditet. Jag har alltid velat ha en pojke som första barn, bara för att kunna ha en storebror till sina syskon... Men samtidigt ville jag ha en flicka, mest för att jag _nångång_ ville ha en flicka. NU, när Ville är här, vet jag att det inte spelar någon som helst roll och om jag så får 5 till pojkar så kommer jag älska varenda unge lika mycket. Kärleken till sina barn är verkligen könslös... Det _vet_ jag nu.
Nu handlade en tråd om att ett par önskat sig en flicka, men fått veta att det skulle bli en pojke och de kände sig besvikna över det. Då hoppar folk genast på och säger saker som "tänk på alla som inte kan fååå barn". Eeeh? Nu var det inte så att den här människan skrev att hon inte kommer älska sin son när han väl kommer, utan bara det faktum att hon/dem hade hoppats på att det var en flicka och kände sig nu besvikna.
Ja? Vad är det konstiga? Kan inte folk få önska ett kön, _fastän_ det inte spelar någon som helst roll vad det blir för kön till slut? Jag är säker på att de kommer att älska sin son villkorslöst när han kommer, fastän det blev en pojke och fastän de kände sig besvikna. Om man hela tiden ska tänka på andra som inte kan få barn, eller att det finns de som får sjuka barn.. då har vi fan ingen som helst jävla rätt att gnälla eller bli besvikna över _nåt_ här i världen, för allt det som du kan gnälla över eller känna dig besviken för, det är inte en piss i havet när det kommer till hur människorna i U-länderna lever.
Låt andra få ha sina drömmar och förhoppningar, utan att det ska vara fel... Det enda som är viktigt är att när barnet väl kommer ut, är det lika älskat som om det hade varit det andra könet, så vad har mammans och pappans förhoppningar under graviditeten spelat för roll för det här barnet? Absolut ingenting. Dessutom tycker jag att det verkar som att man bara får önska sig en pojke, men man får inte önska sig en flicka. Är det bara jag som tycker det känns så? (allt det här menas förstås när det handlar om normala människor som inte går in i psykoser för att de fick "fel" kön eller nåt sånt.. en normal människa älskar sitt barn för att det är ens barn, inte för att det är ens flicka/pojke)
Jag var tudelad under min graviditet. Jag har alltid velat ha en pojke som första barn, bara för att kunna ha en storebror till sina syskon... Men samtidigt ville jag ha en flicka, mest för att jag _nångång_ ville ha en flicka. NU, när Ville är här, vet jag att det inte spelar någon som helst roll och om jag så får 5 till pojkar så kommer jag älska varenda unge lika mycket. Kärleken till sina barn är verkligen könslös... Det _vet_ jag nu.
Kommentarer
Postat av: Helena
Vi gjorde ju en sladdis ganska sent för jag hoppades få en liten flicka. Det blev en liten Robin som vi älskar över allt annat.
Postat av: Denise
I like the way you tell it. Håller med till 100%!
Trackback
