Marie

Jag måste ta tillbaka något jag förut har skrivit. Jag skrev nåt om att enda skillnaden mellan att få en dotter eller en son, är att man förmodligen kommer närmare barnbarnen om man är mormor än om man är farmor. Jag har liksom tänkt på saken.. och vad är det egentligen jag grundar detta på? Min egen farmor? Det går ju inte, eftersom det var helt tvärtom där. Mammas farmor? Det går inte heller, eftersom det var likadant där som för mig.

Och ju mer jag läser om folk som är farmödrar som är precis lika nära sina barnbarn som om de vore mormödrar, så inser jag ju att det handlar ju förstås om deras relation till deras söner. Det handlar inte om att en dotter släpper in mamman mer, det handlar helt enkelt om hur min relation med min son kommer att vara (och självfallet hur jag själv som farmor agerar). Detta eftersom det i framtiden i folks ögon kommer att vara pappans barn precis lika mycket som det är mammans barn. *nickar hoppfullt*