Marie

Men alltså, okej.. Sedan en vecka tillbaka så har jag skött mig exemplariskt gällande allt jag äter, jag har hållt mig till mina kalorier (viktklubben) och dessutom både gått på rask promenad och tränat på Friskis och Svettis, ändå har jag gått UPP ½ kg?! Jag _vet_ att det kan bli så, men knappast första veckan va?! Fan va surt. Jag tänker inte ens skriva in vikten idag, ska vänta till imorrn bitti och se om jag bara hade massa vätska eller nåt. =(

Jag sa igår att "jävlar om det är mindre än 2 kg ner alltså!" Ajo, tjena. Tji fick jag.

Ibland funderar jag på om jag verkligen har gjort rätt val gällande vilken slags lärare jag vill bli, grundskolelärare. Jag blir ju mer och mer intresserad av genuspedagogik och det är förstås enklare att använda sig utav sådant medan barnen fortf. är i förskoleåldern, för att kunna "forma" dem från början liksom. Forma är fel ord, för det jag pratar om handlar ju egentligen inte om att stöpa alla i samma form, utan istället om att erbjuda alla slags former som finns. Det är klart att det går att arbeta med sådant i skolan också, men utmaningen blir ju då att barnen i skolåldern ofta redan har "klara" uppfattningar om vad som är rätt och fel för pojkar och flickor, om de inte har fått möjligheten att påverkas av någon/några som arbetar emot könsroller.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article8483610.ab

Artikeln om förskolan utan könsroller är förstås vad som har fått mig att tänka efter, har jag valt rätt?

Jag kommer förmodligen aldrig få veta det, åtminstone inte förrän jag är out there i grundskolan och arbetar. Fast, å andra sidan så kändes det ju sjukt bra när jag var ute på vfu, så helt fel kan det ju knappast vara.
Kanske bara spännande, att anta utmaningen om att försöka påverka "klara" skolbarn. =)

Förskollärare var ju det jag först ville bli, när jag tänkte att jag skulle börja plugga. Ska man kanske alltid lita till sin första magkänsla? Min andra magkänsla har dock hållt i sig längre och jag vet att jag egentligen vill bli grundskolelärare, men kan man inte få bli både och? Please. ;)

Idag har Ville slutat med napp. Jag gömde alla nappar ett bra tag innan vi skulle gå upp och så sa jag till honom att jag inte hittar några nappar och att nu får han sova utan napp. Han accepterade det. I sängen sa han "Jag vill ha napp" en gång, men när jag sa att napparna är ju borta, så sa han inget mer och somnade på 2 röda. Det gick alltså _bättre_ för honom att somna utan nappen. Jag kan tänka mig att nappen kan hålla honom vaken ytterligare eftersom han måste aktivera sig för att snutta på den, så tydligen somnar han snabbare utan den. Idag, bör tilläggas. Behöver ju inte gå lika bra imorrn, men nu kör vi på det här. Det finns inga nappar. ;) Jag sa också att vi får köpa nya nappar när vi handlar, så sa han "ska vi handla nu?". Haha. Skrutt. Men frågar han igen om det så var de helt enkelt slut i affären också. ;)

Nu gäller det bara att komma ihåg att ta bort napparna på förskolan på tisdag och inte glömma att säga till lärarna att han inte ska ha napp längre. Han har ju bara haft den när han sover, så jag tror inte att det blir några större problem. Känns bra. =) Och dessutom ta bort napparna hos min mamma och pappa också, så mamma om du läser det här, ta bort napparna hos er! Göm dem far far away, så det inte finns någon risk att han kan hitta dem. =) Eller kasta dem förresten, för de går ju ändå inte att spara till nästa barn.

Den här månaden dras det ofantligt mycket pengar från våra konton. Sweet. Eller inte. Inte nog med att elräkningen är skyhög (som för alla andra), men nu kom även räkningen från när Kristian var på tjänsteresa. Me so happy. Han har ju givetvis fått de pengarna redan, men det var innan jul så de kom ju väl till hands då. Nåja.

Idag är det mamma-ville-gos. Kristian ska iväg på Mc-mässan i Sthlm och sen ska de ut här i stan när de kommer hem. Jag frågade Ville vad han ville ha för gott från affären till fredagsmyset. "Jag vet inte". Det är samma svar jag alltid får av Kristian, så det slutar med att jag själv får hitta på mat och gottis. ;) Förslag, någon? På nån god mat som inte är skitjobbig att göra.

Har beställt vårskor till Ville. Det var rea hos Vincent så då passar man ju på. Hoppas de passar, men jag har ju mätt foten så det borde bli bra. Anyway, jag beställde röda och Lilian.K bruna, men det slutade med att vi fick byta färg med varandra för det fanns inte i de storlekar vi skulle ha till kottarna. Jag älskar rött på Ville och jag äääälskar Vincents röda skor. Men buhu, man kan ju inte strunta i 50% rea bara pga färgen, så jag fick vara realistisk och byta till brun. Fina de också... men inte vad jag ville ha.

Då tänkte jag att "aha! då kan jag åtminstone köpa en röd vindlfleecejacka, så får jag mitt röda ändå!" Men jaha, den mörkblå vindfleecejackan från förra året passar ju fortfarande. Och det blir ju förstås samma där, kan ju inte köpa nytt bara för färgen. Så det fick liksom bli det där tråkiga, som jag egentligen inte vill ha, särskilt till våren då färger ska spira! Brunt och mörkblått. Buhu.

Nu ska jag försöka ta tag i Fredrik Lindströms "Världens dåligaste språk", som ska vara läst till på tisdag. Den är intressant, men det är jobbigt att läsa när man måste.

Ibland kan jag känna att jag får nästan panikkänslor över det här med genustänk. Idag när vi var påväg till förskolan så sa Ville "Jag är en kille!". Jaaa.. det är han.. men jag får panik över att han "redan" vet det och att det redan, för honom, är skillnad på tjejer och killar. Det gick dessutom förbi en flicka på typ 10 år, med långt hår och typiska "tjejkläder". Om det sa han "det var en flicka!". Åh. Suck. Det är SÅ djupt rotat i samhället att flickor och pojkar (nu pratar jag om barn alltså) ser ut på ett visst sätt så fastän min son bara är 2½ år gammal, vet han redan skillnaden. FAST han har en mamma som ändå försöker mycket med det här. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag än försöker, känns det som ibland, för det blir ändå vad alla andra puckon runtom anser.

Läste en blogg där sonen på typ 3 år fått sin första klänning. Han var så stolt över den och hade den till förskolan. Undrar hur reaktionerna där blev. För inte kan väl en pojke på 3 år ha klänning på sig? Nej, det går väl inte för sig... Då är han väl bög? Eller så vill föräldrarna egentligen ha en dotter? Ja, så måste det vara. Suck.

Men det är bra fantastiskt att ett flickebarn får ha på sig precis vad hon vill och leka med vad hon vill, utan att vara flata? Utan att föräldrarna egentligen ville ha en son?

Jag kommer på mig själv med att tänka "Hm, hade han inte en lila eller rosa tröja på sig igår, kanske blir det too much om han har sån färg idag igen..." Och jag hatar det. Jag hatar att jag tänker så ens litegrann. Till slut kommer jag ju på mig själv och inser att "Wtf, som att det spelar roll?" Inte fan tänker föräldrar till en flicka så.. "Hade hon inte en blå tröja på sig igår?" Nej, precis, för det är okej. Det är helt i sin ordning att tjejer har på sig blått. Men killar får inte ha tjejfärger. Eller klänningar. Bara så ni vet. För så är det.

Och ni som verkligen tror att jag vill ha en dotter istället, ni känner mig inte. At all. Jag är den första att erkänna att jag alltid tänkt att jag ska ha en dotter och samtidigt som jag ville ha pojke som första barn (vilket jag också fick), så har jag alltid tänkt att jag vill ha en dotter NÅNgång. Men se på fan... Det går att ändra sig. Jag vill inte ha en dotter, jag vill ha ett barn. Jag kunde faktiskt inte bry mig mindre om vad det blir för kön nästa gång. Det absolut enda jag kan tänka på när det gäller skillnaden, är att om jag får en dotter så är det förmodligen större chans att kunna följa framtida eventuella graviditeter då eventuella barnbarn ska anlända. Men det är allt. DET, mina vänner, är befriande. Dessutom går det prima att som farmor vara lika närvarande också. Allt handlar om vilja. Jag vet själv, eftersom jag var väldigt nära min egen farmor.

Jag kan nästan känna att jag blir lite upprörd över den ignorans som finns i samhället, angående det här. För det NI tycker, det påverkar ju MITT barn. Däremot behöver det inte ALLS göra nån skillnad för ERT barn, att JAG tycker såhär. Det är sjukt. Jag hoppas ju att man gör skillnad såklart... Man måste liksom börja från grunden. Inget förändras av bara ett generationsbyte. Men förhoppningsvis, när Ville får egna barnbarn, är barn bara barn, inte kön. Förhoppningsvis bemöts de inte utefter sitt kön, utan får vara precis det de är.. barn.

Och jag tycker ändå att om du tror att du har en neutral åsikt "Jamen mitt barn får göra precis som han/hon vill... hon/han väljer kläder själv så.." Så nej. Du är inte neutral. Om du inte aktivt gör något åt detta, så är du inte neutral. Du är inte genusmedveten om du inte agerar. För samhället väljer dina barns kläder. Det är andra som omedvetet har sagt åt ditt barn vilka kläder som är okej för honom/henne. Punkt.

Ni som vägrar inse genustänk för barn, snälla gå in och läs ladydahmers blogg. Det är en uppmaning. Kommentarerna i hennes senaste inlägg "Så en tjej som är 116 cm är kortare än en kille som är 116 cm?" är lika viktiga dem.

http://ladydahmer.blogg.se 

Idag var vi och firade Elvira som fyller 2 år på måndag. Stora tjejen!

 
Viran öppnar paketen hon fick av oss. Sångpåse och PlayDoh.
Sen fick hon även bokstäver från Nära&Kära och en tröja från Pippi av oss, Lilian&Pekka och Pethra&Martin.


Fikadags.

 
Felicia =)


Ville ska peta näsan men missar. ;)


Rebecca petar också näsan. ;)

 
Vira blåser ut ljusen och mamma Lilian hjälper till.


 
Jag och mina guddöttrar. Ska försöka få till ett kort med alla tre gudbarn nångång tänkte jag. =)

   
Mysigt att kramas. Ville diggar Felicia.


Ville och Patrik lagar mat.


Rebecca mumsar päron.


Patrik leker med barnen.


Det var tydligen jätteroligt att stå och banka huvudet i trappan.. (?)


"äppelskutt" Men päron. =)


Ville och Rebecca leker.

 
Dags att gå hem. Rebecca var missnöjd över att jag tog kort. ;)


Felicia kläs på av pappa Pekka.


Fikar och tittar på Pippi.


Ett stycke skrutt.


Vira tyckte det var roligt att lägga lera på pappa Patriks huvud...


.. men Kristian hade nog roligast. ;)


Fyrkantiga ögon? ;)


När vi kom hem somnade Ville på soffan. Helt slut efter lek och bus hela dan. =)

 

  
Ville spexar som vanligt och Vira skrattar på. ;) Hon har målat sig i hela ansiktet. Hehe

 
Det var trångt, men det funka. ;)

  
Efter badet skulle det hoppas i sängen. Till Ville föll ur, då fick det vara nog. Han gjorde dock inte illa sig, men det var ren tur. Note to self: låt dem inte hoppa i sängen mer. ;)

 
Lite bananpengar och tv innan tandborstning och sänggående. Vira la sig bekvämt hon.. haha´

Nu sover båda barnen sedan ett bra tag tillbaka. Lugnt och fint. =)

Lugnet är återställt, han får fortsätta finskan. Hon trodde inte att det pratades hemma som det gör, men eftersom det gör det så får han fortsätta. Sen att han inte kan lika mycket som Rebecca, det förstod hon, eftersom vi började med det senare. Men huvudsaken är att det pratas hemma och att han kan fortsätta. Dessutom tyckte hon (inte finskafröken alltså, men förskolläraren som är finska) att Ville förstod sånt hon sa till honom och det sa hon ju förut också.. Så uppenbarligen jämför finskafröken Ville med Rebecca, vilket vi båda kom fram till var orättvist. Så, nu mamma glad igen. =)

Nu har Ville och Vira precis ätit mellis här. Ville sa nyss "jag älskar Vira". Älskade hjärtat. =)


Ville fick ett målarstaffli av sin mormor när vi var på Ikea i måndags. Uppskattat. =)


Ville och pappa pärlade ett hjärta till mamma. =)


Ville och Tobbe/Eija äter grönsaker framför tvn.


Små konstnärer


Fil, flingor, banan och vatten. =)



Nu räknar jag med "fullt ös medvetslös" till typ sju ikväll. ;)

Lyckan (nåja) är stor här hemma nu. Blev godkänd på en inlämningsuppgift som jag absolut trodde att jag skulle få komplettera/göra om. Fy fan va skönt!

Idag var jag och Ville hemma hos Lilian & Co. Gosades med lilla Felicia. That we like. =) Hon är så sockersöt och glad hela tiden. Rebecca va så gullig idag när vi var på förskolan. Lilian och jag hämtade dem samtidigt och så tog jag Felicia för Lilian skulle klä på Rebecca. Det ville sig inte Rebecca riktigt och deklarerade då att det är ju deras Felicia, man får inte ta henne! ;) Hon blev dock lugnad av att höra att jag inte ska ta bort henne, bara hålla i henne. ;) Sötnöt.

Imorrn ska Viran följa med oss hem från förskolan och sova här. Det gick superbra sist, så jag håller alla tummar för att det ska gå likadant imorrn. Inte sett skruttan på ett tag nu så det ska bli mysigt. =) Vet dessutom att Ville har saknat henne som en tok, så det blir toppen det här.

Fick veta idag att Ville kanske inte är helt säker för att få fortsätta i finskagruppen på förskolan. =/ Inte för att jag riktigt förstår hur det kan baseras på nångång bara.. men men. Han förstår ju allt här hemma som Kristian säger till honom, det är bara det att han inte svarar på finska liksom. Aja, Kristian ska prata ÄNNU mer finska med honom så hoppas jag att det löser sig och han får vara kvar i gruppen. Hur som helst så kommer han ju ändå lära sig mer finska och det är det viktigaste. Skulle bara vara skönt om det kunde underhållas på förskolan också liksom. De har dessutom inte sagt nåt till OSS om saken. Bara fått höra det på omvägar...

Ville skulle inte alls sova ikväll tyckte han. Han sov alldeles för länge på förskolan idag så då blir det alltid tokigt på kvällen. Tog typ 2 timmar att få honom att somna.. efter en hel del tårar och ilska, från hans sida. Kristian är i Göteborg med jobbet så skrutt sover hos mig inatt. Mys. Han är så stor nu min lilla kille.. förstår inte hur han kan vara så stor och prata så mycket. Älskade unge. Han sa fler ggr idag att "han är fin" om Felicia och log sådär jättesnällt och klappade lite på henne. Mammas hjärta. =)

Villeskrutt har precis åkt iväg till sin mormor och morfar. Idag blev det inte bara "mormordag" utan´"mormorochmorfardag". Vad jag ska hitta på? Ja det vet jag inte. Ledig från skolan och allt som jag är. Kurserna startar inte förrän på måndag. Jag har ändå gjort mig ganska busy den här veckan. Ikea igår (skulle egentligen ha varit hos Max men de var magsjuka i helgen så det blev inget), Felicia (ja och Lilian och Rebecca med förstås) imorrn, ta med Vira från förskolan på torsdag och så sover hon kvar, så då blir ju fredagen Vira också m a o. =) På lördag är det Viras 2-års kalas och på söndag... ja vad händer då? Max kanske? Eller så behöver jag helt enkelt ha en lugn dag och får planera in Max nästa vecka istället. Det blir ju en del röj den här veckan som ni märkte. ;) Min plan var ju att hinna träffa alla mina/våra fadderbarn den här veckan eftersom jag var ledig, men sjukdom kan ju ibland stå i vägen tyvärr.

Jag har alltså blivit gudmor till en till, för er som inte visste. Felicia, Lilians andra dotter. =) Så nu har jag tre små kottar att vaka över lite extra (förutom min älskade Ville förstås ), Elvira, Max och Felicia.

Vira ska ju sova här på torsdag och när jag frågar Ville "Vem ska sova här på torsdag då?" så sträcker han upp armarna i luften och ropar glatt "Viiraaa!". Skrutt. Han är så glad över sina kompisar. =)

Ringde nyss till jobbet och la in önskemål om 2 veckors ledighet i sommar. Hoppashoppas jag får de veckorna. Fast jag kan inte se att jag skulle kunna få några andra veckor eftersom industrisemestern startar efter och de är omöjliga att få som "sommarjobbare". Känns så konstigt att skriva sommarjobbare... Det är ju det jag är, men ändå inte, eftersom jag är på mitt eget kontrakt liksom. Min egen tjänst. Iaf så skulle det vara ypperligt med de veckorna eftersom det skulle betyda att jag kan följa med på stugsemester + att då har Ville ledigt 6 veckor i sommar igen. Villvillvill. =) Hon sa att det förmodligen inte är nåt problem och det tror faktiskt inte jag heller.. Förut har det iaf inte varit många som velat vara lediga då. Men bara för det så är det väl så i år.

Nåt nytt med Ville då.. Han pratar som en jag vet inte vad. Det är så roligt att höra nya ord eller uttryck precis varje dag. Dessutom har finskan börjat sätta sig lite mer än förut.. Han satt och räknade på finska i badet häromdagen. Me like. Nu har de fått tillbaka hemspråksundervisningen i förskolan så en gång i veckan kommer det en "fröken" och har finska med de barnen. Kristian har blivit mycket mycket bättre på att prata finska i stort sett hela tiden med Ville. Det gillar jag!

What else.. Funderar på det här med nappen. Ingen panik, men jag vill ändå att den ska bort när han är typ tre år känns det som. Han har den ju endast när han sover, men ändå. Tänker på det här med tänderna.. Vi får se hur vi gör och när den ska bort. Hade varit "värre" om han haft den utöver sovtid förstås.

Annars rullar allt på... Blöjfri sedan ett bra tag, men det skrev jag ju när det hände. Snackpåse. JÄTTEbra på att spela Kalle Kunskap på datorn. Han har verkligen fattat grejen och då är det ändå inte en vanlig mus utan såndär platta på laptopen. =) Smålego kommer in mer och mer. De har ju sagt på förskolan för längesen att han bygger hur bra som helst med smålego där, så han fick det i julklapp av morbror Tom. Vi kör med Duplo också.
Han säger att han älskar oss nu, sedan kanske ett par veckor tillbaka. Mys. =) Nu kommer jag inte på mer för tillfället... Jag borde nog skriva oftare så jag inte glömmer bort att skriva ned hans framsteg med allt. Kan va kul att kolla tillbaka sen när man har glömt bort vilken period allt hände.

En sak jag kan störa mig på, är det här med svenssons. Att en del bara verkligen inte fattar att man kanske helst av allt vill leva som en svensson? 2-3 barn, villa, volvo (inte vovve för mig tack), vanligt kneg osv. Vad är prolemet? Varför måste jag vilja resa till Malaysia i 3 mån och varför måste jag vilja utöva "hobbys" för att i någon annans ögon duga och bara vara mamma/fru? Jag har inga hobbys, jag väljer att lägga min tid på min familj och mina vänner, för det är helt enkelt så jag vill ha det. Jag vill dessutom ha fler barn och det kan tydligen sticka i ögonen på de här människorna som inte kan förstååååååå hur man kan vilja leva som en svensson. Huuuur kan man vilja ha fler än ett barn?! Och då alltså stjäla tid från sitt första barn? Skamligt, tydligen. Bullshit, enligt mig.

Vadå stjäla tid? Är det grejen, att ge sitt barn full fokus konstant? Materiella ting, ge allt han/hon vill ha? Känns som en del har missat poängen. Jag kan inte ge Ville full fokus konstant och vill heller inte göra det, vare sig han blir ett ensambarn eller får syskon. Jag vill nämligen att han ska utforska själv, komma på själv vad han klarar av och hur han lär sig saker och ting. Jag kommer inte sitta med honom som en knähund även om han inte får syskon. För det är väl det det handlar om? Vad är annars att ge full fokus? Är det att alltid se till sitt barns bästa? Isåfall ger jag full fokus.

Jag blir bara trött på att det ska ses som något negativt att vilja uppnå drömmen "svenssons". För mig är det den ultimata drömmen. Familj, hus och vänner, kunna ta nån liten resa ibland, grilla och umgås på somrarna medan barnen leker, åka pulka och grilla korv på vintern. Jobba förstås. Men det gör jag för att kunna vara med familjen. Vore jag ekonomiskt oberoende skulle jag inte jobba. DÅ kanske jag skulle ha tid att skaffa nån hobby? Vad vet jag. Men hobbys/resa mycket och whatever, det hamnar längst ned på min lista. Familj först. Skamligt att det ska ses som något negativt, då glömmer man tydligen bort sig själv enligt en del folk. Jag har inte glömt bort mig själv, det är nämligen först nu jag har blivit den jag vill vara. Jag rackar ju inte ned på folk som inte har samma dröm som jag, varför ska det vara okej att racka ned på mig då?


Finast i världen. Storebror om några år. För att vi vill.

Men varför funkar det inte att komma ut på facebook?! Mycket irri.