Marie

Det har gått förvånansvärt lätt att föreställa sig en son. Människan är konstig. För ett par dagar sedan var det bara flicka som snurrade runt i huvudet, men nu känns det så avlägset och borta så det är inte klokt. Ja, antagligen för att hon sa att det var en pojke.. hehe. Men jag menade mer att fastän bm säger "vad det är" så är det ju så att det inte är 100%, men för mig känns det verkligen så. Det ÄR en pojke. =) Jag får min storebror till mina andra barn, som jag tänkt sedan jag var liten. Men min käre Kristian har ju lovat mig att nästa blir en flicka, så det är bäst för honom att han håller det. *blink* ;)

Nej nu ska jag iväg och jobba... Magen trycker! Eller, byxorna trycker. Måste verkligen lära mig mamma-jobb-byxorna i helgen, det här håller inte. Dragkedjan är nästan helt nere nu, hela tiden. Det syns ju inte under skjortan om man inte tittar ordentligt, men ändå.

Ha en fin dag!