Bättre kondis

Precis varit ute och sprungit. Det märks att konditionen blir bättre och bättre. Idag sprang jag hela rundan MED Cicci, inte 500 m bakom. Haha. Sista 200 m spurtade hon så det var ju jag också tvungen att göra. Rätt död när jag kom fram. Hehe
Men det är skönt att ta ut sig... det är bara så man kan bli bättre. ;)
På onsdag blir det skogen! 5 km. Ska bli kul att se hur mycket jag klarar, eftersom jag vet att jag klarar 4,2. Men det är med nöd och näppe också...

K håller på att tapetserar vårt sovrum. Han har lagt golv också. Så duktig så. =) Och det kommer bli sååå fint.

Idag bokades tjejkryssningen! 31a oktober smäller det. ;) Vi blir 14 st i olika åldrar. Ska verkligen bli skitkul!
Men först, parkryssning nu på lördag. Haha. White trash? ;)
Nej då, man får tänka så att det inte blir så mycket annat festande nu... Det blir den här kryssningen, sen Madelens 30-års fest i slutet av september, sen tjejkryssning i slutet av oktober. Däremellan blir det inget. Inte för min del iaf. 1 gång i månaden är väl inte så farligt. Vi har ju ändå festat rätt "ofta" om man jämför med andra småbarnsföräldrar vi känner. Nu vill jag ha en lugn och skön höst med Kristian och Ville. Njuta av sista tiden som mammaledig...

Och apropå Ville. Han blir bara roligare och roligare... så jäkla skön unge. =) Fan vad jag älskar honom.
Min skrutt. Vår skrutt.

Imorse fick Jocke och Johanna sin egen lilla skrutt. En tjej blev det. Vikt och längd vet jag inte, men allt hade gått fint. Lustgas is the shit, enligt henne. ;)

I lördags var vi hos Anna, Niclas o Astrid. Käka tacos och spela TP. Kim var också med.
Ville var lite lagom uppspelt sådär, så han fick leka till en åtta, sen somnade han tjugo över åtta och sov hela natten till halv åtta. Hääärliga unge.
Det var hur som helst skitmysigt hos dem. Dumt att man inte träffas sådär oftare. Bara är. Skrattar och bara är.

Oh justja. Ska på bröllop. Och inte vems bröllop som helst, utan Lilians bröllop. Andersson alltså.
Otippat? Jag vet. Men det ska bli roligt och jag ser fram emot att öppna upp dörren igen.
Tänk vad man förändras när man får barn... Hade jag trott för 2 år sedan att jag skulle gå på hennes bröllop? Nej.
Inte ens för 1 år sedan. Jag trodde nog att dörren var stängd helt enkelt. Jag har ju t o m varit rätt så tvär när hon försökt ta kontakt och bli vänner igen... Men nu känns det annorlunda. Jag vet knappt själv vad jag varit arg över. Jag vill inte vara arg mer. Jag saknar henne. Punkt.
Vi ska dock bara till kyrkan. Bröllopet är i Katrineholm och dagen efter ska Kristian tillsammans med grannarna här fixa taket och rännorna och allt vad det är... Och jag vill inte stanna själv på festen. Är för mycket av en outsider för det nuförtiden.
Sen vill jag heller inte att det på nåt sätt ska bli konstigt på hennes egen bröllopsfest. Vem vet när vi fått i oss lite om det ska pratas och allt... Inte läge för det på ett bröllop. =) Men jag känner att det ordnar sig. Jag får se henne gifta sig iaf och det är stort. Första steget är då taget. Sen som hon själv sa, lite vin en kväll sen känns inget konstigt mer. ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0