6 år

Idag är det 6 år sedan farmor dog. Har det gått så snabbt? 6 år? Satt ju nyss här o skrev att det gått 5 år...
Oh va jag önskar hon fanns med oss. Hon träffade aldrig Kristian t ex. Och jag skulle vilja att hon träffade Ville.
Va knas det är när såna människor slits bort... Hon är för alltid saknad.
Sitter med ljus tända för henne. Men jag orkar inte tänka. Jag tänker inte längre än att jag saknar henne. Tänker jag vidare går mitt huvud sönder. Jag undrar när det kommer ändras. När slutar man gråta?

Fick hem mitt halsband idag, som tillhörde farmor. Det hon gick bort i. Det känns dubbelt. Jag vill ha det, samtidigt som jag är så rädd. Jag vill inte höra ett pip, inte se nåt, inte märka av henne på nåt sätt. Jag skulle gå sönder.
Jag bar det halsbandet när jag var på undersökningar/ultraljud med Ville, då kändes det som jag på nåt sätt visade henne det jag inte kunde berätta om mitt liv.

Min farmor var någon jag var så nära. Så nära att det idag gör ont.

Kommentarer
Postat av: donny

Det går inte att sätta ord på hur mycket jag saknar henne..

2009-02-15 @ 23:41:32
URL: http://donny.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0