Kan någon stanna tiden.

Idag är en mindre bra dag, kan man säga. Imorgon börjar inskolningen och jag får ångest, igen.
Men den här gången är ångesten blandad med någonting annat. Någonting jag inte kan förklara.
Ekorrhjul? Är det så? Är det bra?

Det blir inte bättre av att jag hela tiden oroar mig för hur Ville mår på nedervåningen utan sin mamma.
Ja, jag vet... shoot me.

Sen blir jag orolig för studierna. Jag sitter redan 7-8 timmar per dag och känner ändå idag att jag inte hinner med det jag vill. =( Och varje dag när jag tänker att jag ska sätta mig en stund på kvällen, då är det som om luften går ur mig när Ville har somnat. Då vill jag bara läsa bok och sova. Helst med Ville bredvid mig. Igår kväll hämtade jag in honom. Jag var bara tvungen att sova bredvid honom.

Jag är fruktansvärt rädd för ekorrhjulet, samtidigt som jag ser fram emot (?) det. Skräckblandad förtjusning.

Kommentarer
Postat av: Mamma

Det är normalt att känna så, det är jättejobbigt att plugga hemma, det har nog känts annorlunda med inskolningen om du har haft ett jobb som du kunde gå till och sen släppa det när du går hem men jag tror att det är bara bra för Ville och Kristian att få umgås men mammor är som du är

2010-01-18 @ 15:53:46
URL: http://margoth.blogg.se/
Postat av: Jag

Jo det är väl såhär de flesta känner... Satans svårt att släppa "kontrollen" om Ville när jag ändå är hemma en våning upp liksom. Men som sagt, är bara bra att Kristian är pappaledig, absolut.



Och det med pluggandet blir nog bättre när jag kommer vara ensam hemma. "Slippa" höra hur roligt de har det på nedervåningen och vilja vara med dem.

2010-01-18 @ 19:25:15
Postat av: Denise

Jag ifrågasatte aldrig, men jag är sådan tyvärr. Jag kanske känner ett sting av obehag men tar inte itu med tänkandet förrän jag är hemma typ. Ska ta upp det imorgon och säga att vår dotter är självständig och glad, men när hon blir ledsen så är det för en bra anledning (trött eller hungrig eller har slagit sig) och då ska hon fan få tröst också! Jag undviker nog ordet fan för att inte bli en nazi, men något liknande. Hon är det viktigaste jag har här i livet och jag måste lära mig att stå på mig direkt om jag anser att de gör fel... i värsta fall håller jag henne hemma till sommaren då Jakob ska vara hemma med henne och får ny plats i aug. =(

2010-01-19 @ 21:51:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0