Vi uppfostrar vårt barn som ett barn, inte som en pojke.
Mina ögon stirrar och det blir blankt i huvudet. Vet ni när? När någon säger att den inte "vill" ha en pojke som barn. Hur tänker man då? Tänker man då att alla pojkar har samma beteende och personlighet bara för att de är pojkar? (som om inte beteende reflekteras av hur föräldrarna är liksom... doh)
Eller tänker man att man vill uppfostra små prinsessor? (yeah, prinsessa-beteendet är ju veeerkligen nåt att sträva efter. "jag sitter här och väntar på att någon gör mitt liv bra, så slipper jag". doh)
Jag blir så.. letar efter rätt ord.. chockad. Ja, chockad. Över att någon kan säga så? Inte "jag skulle nog allt vilja ha en flicka om jag fick välja" nej, utan "jag vill inte ha en pojke". (?) Man får önska, absolut, men att önska bort, det är en annan sak.
Förstår såna människor verkligen inte att det finns nåt att jobba emot här? Ser de inte själva att de uttalar precis det här jag och så många flera pratar om? Att pojkar anses vara på ett visst sätt (skulle de biologiskt sett vara sådär "jobbiga" som de här människorna verkar tro?). Jag förstår verkligen inte att de här människorna inte förstår att de puttar sina barn in i vad som anses vara okej, normen. "Jag vill ha en flicka för de är såhär". Är de?
suck.
Här skulle jag som då har en pojke kunna bli stött och tänka att "varför tror ni att ni är bättre som har flickor?", men det blir jag inte. Jag blir ledsen för deras skull istället, för jag vet sanningen. Och det är att det verkligen inte spelar någon roll mellan könen om man inte puttar in dem i normen. Överhuvudtaget. Detta gör att jag har ett övertag och kan luta mig tillbaka lyckligt samtidigt som jag säger "jag hoppas att jag får ett till barn någon gång". Underbart.
Jag fick t.o.m. en fråga häromveckan från en som ÄR medveten, om jag tror att mitt barn kramas mindre än hennes barn bara för att mitt barn är en pojke. Och där ser man hur djupt rotat det är i människan att kramar är för flickor, för att det är mjukt. (Ville kramas minst lika mycket som den flickan, bara inte med alla runtomkring. Plus att vi som föräldrar kramats/pussats med honom minst lika mycket som den flickans föräldrar, men man kan inte forma sitt barn till exakta saker, de har fortf. egna personligheter och uppenbarligen är vårt barn sån som kramas med bara de han känner/tycker om) Det var just det att frågan ens kom upp, av en genusmedveten person.. Det är tråkigt hur djupt rotat det sitter...
Busunge
Spelar Kalle Kunskap
Eller tänker man att man vill uppfostra små prinsessor? (yeah, prinsessa-beteendet är ju veeerkligen nåt att sträva efter. "jag sitter här och väntar på att någon gör mitt liv bra, så slipper jag". doh)
Jag blir så.. letar efter rätt ord.. chockad. Ja, chockad. Över att någon kan säga så? Inte "jag skulle nog allt vilja ha en flicka om jag fick välja" nej, utan "jag vill inte ha en pojke". (?) Man får önska, absolut, men att önska bort, det är en annan sak.
Förstår såna människor verkligen inte att det finns nåt att jobba emot här? Ser de inte själva att de uttalar precis det här jag och så många flera pratar om? Att pojkar anses vara på ett visst sätt (skulle de biologiskt sett vara sådär "jobbiga" som de här människorna verkar tro?). Jag förstår verkligen inte att de här människorna inte förstår att de puttar sina barn in i vad som anses vara okej, normen. "Jag vill ha en flicka för de är såhär". Är de?
suck.
Här skulle jag som då har en pojke kunna bli stött och tänka att "varför tror ni att ni är bättre som har flickor?", men det blir jag inte. Jag blir ledsen för deras skull istället, för jag vet sanningen. Och det är att det verkligen inte spelar någon roll mellan könen om man inte puttar in dem i normen. Överhuvudtaget. Detta gör att jag har ett övertag och kan luta mig tillbaka lyckligt samtidigt som jag säger "jag hoppas att jag får ett till barn någon gång". Underbart.
Jag fick t.o.m. en fråga häromveckan från en som ÄR medveten, om jag tror att mitt barn kramas mindre än hennes barn bara för att mitt barn är en pojke. Och där ser man hur djupt rotat det är i människan att kramar är för flickor, för att det är mjukt. (Ville kramas minst lika mycket som den flickan, bara inte med alla runtomkring. Plus att vi som föräldrar kramats/pussats med honom minst lika mycket som den flickans föräldrar, men man kan inte forma sitt barn till exakta saker, de har fortf. egna personligheter och uppenbarligen är vårt barn sån som kramas med bara de han känner/tycker om) Det var just det att frågan ens kom upp, av en genusmedveten person.. Det är tråkigt hur djupt rotat det sitter...
Busunge
Spelar Kalle Kunskap
Kommentarer
Trackback
